ViktoriaEriksson

Jag vet inte om det här är något ni kommer tycka är intressant att läsa, men jag har själv läst många såna här inlägg tidigare och tycker att det är kul.

Jag har tidigare sagt att jag aldrig ville ha barn, men efter att jag träffade Simon ändrades det. Då vet man helt enkelt att man hittat den rätta. ❤️ Vi hade pratat om det många gånger och kommit överens om att försöka – vi trodde inte att det skulle gå så fort.

Här var jag gravid utan att vi visste om det, liten som ett frö var han därinne i min mage ❤️

Vi fick reda på graviditeten i november 2016. Jag hade haft en period då jag mått illa, inte så farligt illamående men tillräckligt för att vara irriterande. Vi hade haft en del Calicifall på jobbet så jag funderade på om jag hade blivit smittad. Jag blev fundersam och tog ett graviditetstest (tog till och med två stycken) men det var negativt.

När jag började spy och mina bröst började ömma, några veckor efter jag tagit de tidigare testen så tog jag ett till på morgonen utan att Simon visste om det. Jag kommer ihåg att jag tänkte så himla mycket innan graviditetstestet visade någonting. Är vi redo för det här? Det har gått så fort. Vad kommer våra föräldrar tycka? Hur ska jag göra med hästen? Och testet visade positivt, 5-6veckor.

Den första bilden på vår lilla fis ? Här runt 13 veckor.

Resten av min graviditet var hemsk. Jag tror jag lyckades få inprincip alla gravidkrämpor man kan få. Det är kanske inte så roligt att höra, men det är så sanningen är. Simon tyckte det var så tråkigt, han hade sett fram emot alla konstiga cravings och all skräpmat och godis han skulle få äta. Haha jag var inte sugen på någonting, jag fick aldrig behålla något heller. Jag kräktes från början av graviditeten till slutet. Den första tiden gick jag ner 5kg. Denna graviditet var ingen dans på rosor och jag vill verkligen inte uppleva en sån här graviditet igen, även fast det är värt det.

I april 2017 gick jag två månader tidigt från jobbet på en så kallad havandeskapspenning, då mitt jobb är tungt och riskfyllt.

Här var magen 23 april. 2 månader innan BF. Jag trodde inte att jag kunde bli större och mer otymplig, haha.

Jag hatade att gå hemma, även fast det var skönt på ett sätt då jag inte orkade göra något. Men tiden gick så långsamt.

Den 20 maj blev jag överraskad med en underbar Babyshower som Simons syster och min barndomskompis hade ordnat. Den var perfekt ❤️

Vår lilla pojk var beräknad på midsommarafton, men jag hade på känn att han skulle vilja stanna inne och gotta sig i magen ett tag till.

Här är 25 juni, 2 dagar över tiden. Jag var gigantisk!

På näst sista MVC besöket konstaterade vi att jag hade gått upp 11kg på 5 dagar. Enbart vätska, jag var så himla stor!

Dagen innan Elias kom var vi och grillade på Simons mammas koloni, och vi tänkte ”När ska du titta ut lilla du?” Men vi hade ju redan accepterat det faktum att vi inget kunde göra för att starta igång förlossningen.

Den 30 juni kom han, vår lilla sork. Eller ja, liten var han ju inte direkt. Vår älskade son ?