Hallå!
Idag var ännu en sån dag med ridningen som man funderar om man någonsin kommer komma tillbaka dit man har varit tidigare. Det gick absolut inte dåligt, men det gick heller inte bra. Den senaste tiden känns det som om man inte kommer någonstans, det gör vi nog egentligen – jag tänker nog bara på tiden innan graviditeten och jämför med den. Nu har jag tankarna fulla med hur min sits påverkar henne – vilket den verkligen gör, jag tycker så synd om Rosso ibland. Jag ger henne så mycket dubbla signaler och hon gör verkligen så gott hon kan.
Jag har verkligen en guldhäst som gör allt för mig, jag måste bara sänka kraven lite på mig själv nu innan vi kommit tillbaka – det kommer att ta tid tyvärr…
Senaste kommentarer